17 februari 2012

Vad är vik­ti­gast för att Sve­rige ska ha en bra eko­no­misk utveck­ling i fram­ti­den? Hur ska vi möta kon­kur­ren­sen från nya indu­stri­län­der och klara över­gången till en mil­jö­mäs­sigt håll­bar eko­nomi? Glo­ba­li­se­ringen har bara bör­jat — vad behö­ver göras för att stärka Sve­ri­ges konkurrenskraft?

Det var några av de frå­gor som pro­gram­kom­mit­tén dis­ku­te­rade vid sitt första sam­man­träde, som hölls i ons­dags i riks­dags­hu­set i Stockholm.

Ett av under­la­gen för dis­kus­sio­nen var en PM av Kata­rina Berg­kvist, utre­dare i ekonomisk-politiska frå­gor på Folk­par­ti­ets riks­dags­kansli. Här åter­ger vi PM:n i för­kor­tat skick.

- — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - -

Några utma­ningar för svensk eko­nomi i världen

PM Kata­rina Berg­kvist 2012-01-19

Glo­ba­li­se­ringen och det svenska EU-medlemskapet har gjort Sve­rige allt mer inte­gre­rat med omvärl­den. Den totala expor­ten har sedan 1980 ökat från 30 till 50 pro­cent av BNP. Över 70 pro­cent av expor­ten går till den euro­pe­iska mark­na­den. Allt mer impor­te­rade insatsva­ror används i export­pro­duk­tio­nen, då många före­tag har för­lagt delar av pro­duk­tio­nen utom­lands eller skaf­fat sig utländska underleverantörer.

De flesta pro­ces­sade insatsva­ror kom­mer fort­fa­rande från andra högin­komst­län­der i Europa (och har alltså inte flyt­tats till låg­lö­ne­län­der), ett tec­ken på att EU-ländernas eko­no­mier bli­vit allt mer sam­man­flä­tade tack vare EU:s gemen­samma inre mark­nad. Asien har dock suc­ces­sivt ökat i bety­delse som export­mark­nad för svenska före­tag och är i dag en vik­ti­gare mark­nad än hela Nord– och Syda­me­rika tillsammans.

Svensk eko­nomi och export är i för­hål­lan­de­vis hög grad domi­ne­rad av råva­ru­ba­se­rad indu­stri och for­donsin­du­stri. Kon­kur­ren­sen och kost­nads­pres­sen blir allt hår­dare på dessa mark­na­der och den pågående för­skjut­ningen mot allt fler jobb i tjäns­te­sek­torn och allt­mer export av kun­skaps­in­ten­siva tjäns­ter kom­mer san­no­likt att fort­sätta. Omsätt­ningen av per­so­nal är högre i tjäns­tenä­ring­arna, vil­ket gör att rör­lig­he­ten på arbets­mark­na­den ökar.

Det utländska ägan­det av svenska före­tag har också ökat kraf­tigt. Utländskt ägande kan ofta vara någon­ting posi­tivt som för med sig utländskt kun­nande och kapi­tal, men kopp­lingen till Sve­rige ris­ke­rar att bli sva­gare vil­ket gör det ännu vik­ti­gare med bra vill­kor för företagen.

Världs­e­ko­no­min och håll­bar­he­ten i den eko­no­miska utveck­lingen står inför stora utma­ningar. Utsläp­pen av växt­hus­ga­ser ökar sam­ti­digt som de glo­bala för­hand­ling­arna på kli­mat­om­rå­det går trögt. Att väl­stån­det i värl­den ökar är posi­tivt, men stora befolk­nings­grup­per som får högre lev­nads­stan­dard leder idag till ökade utsläpp. Väst­värl­den, som histo­riskt gjort stora utsläpp och som har mer resur­ser, har ett sär­skilt ansvar.

Låg­ut­bil­dade har svå­rast att klara av omställ­ningar på arbets­mark­na­den. Sve­rige har också en hög ung­doms­ar­bets­lös­het, som en följd fram­för allt av höga ingångs­lö­ner, strikt arbets­rätt och bris­ter i utbild­nings­sy­ste­met. Sve­rige har där­för en sär­skild utma­ning i att minska trösk­larna in på arbets­mark­na­den och att göra så att fler får en utbild­ning som mot­sva­rar arbets­mark­na­dens behov.

Mar­gi­nal­skat­terna på arbete har sjun­kit i värl­den de senaste decen­ni­erna. Sve­rige har dock inte följt med tren­den, utan har i dag värl­dens allra högsta mar­gi­nal­skatt på arbete.

För att attra­hera kva­li­fi­ce­rad arbets­kraft måste Sve­rige vara ett attrak­tivt land att bo, arbeta och driva före­tag i. I Sve­rige lönar det sig dåligt med högre utbild­ning och före­ta­gande, på grund av våra höga skat­teni­våer och mar­gi­nal­skat­ter. Rör­lig­he­ten av arbets­kraft ut från Sve­rige är fort­fa­rande begrän­sad, men är högre bland dem med högre utbild­ning. Sam­ti­digt ger den svenska väl­färdsmo­del­len också för­de­lar för den arbe­tande befolk­ningen (som bil­lig barnom­sorg), som i viss mån kan kom­pen­sera för det höga skattetrycket.

Sve­rige har fort­fa­rande en i inter­na­tio­nell jäm­fö­relse jämn inkomst­för­del­ning. Inkomst­sprid­ningen har ökat något de senaste decen­ni­erna i både Sve­rige och län­derna i vår när­het. I Sve­rige för­kla­ras det dock fram­för allt av ökade kapi­talin­koms­ter för vissa, medan skill­na­derna i arbetsin­koms­ter inte har ökat i någon större utsträck­ning. Rela­tivt sett har dock de med allra lägst inkomst hal­kat efter, även om de i fak­tiska ter­mer ofta fått det bättre.

- — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - — - -

Vad tyc­ker du? Kän­ner du igen beskriv­ningen? Vad behövs för att den svenska eko­no­min ska fort­sätta utveck­las? Väl­kom­men att kom­men­tera och diskutera!

Kategori: Folkpartiet,Partiprogram
Skrivet av Martin Andreasson | Kommentarer (1)

  • Staf­fan Engblom

    Jag
    tror att vi måste bli ett bre­dare parti i ”medel­svens­sons ögon” och jag har
    där­för för­sökt att for­mu­lera ett antal idéer som jag tror skulle appel­lera till
    män­ni­skor och dess­utom göra par­tiet till ett gott alter­na­tiv till såväl
    Soci­al­de­mo­kra­terna som till Mode­ra­terna och Sve­rige Demo­kra­terna. Nedan föl­jer
    förslagen:

    1.       Pen­sions­frå­gor för anställda i före­tag
    utan kollektivavtal/medlemskap i arbetsgivarorganisation.

    Under de senaste 10 – 15 åren så har
    fack­för­e­ning­arna (såväl LO som TCO) slu­tat upp med att kräva kol­lek­tivav­tal i
    före­tag som inte har minst 50 % av de anställda som med­lem­mar i just deras
    fack­för­e­ning! Detta kan natur­ligt­vis sägas vara bra på många sätt, men det
    finns också stora ris­ker med det som hänt! Enda sedan 30-talet har vi levt i
    ett land där Soci­al­de­mo­kra­terna och där­med också LO har styrt lan­det. Det har
    inte varit bra! Sam­ti­digt har vi levt efter det som kal­lats ”Den Svenska
    model­len” där löner och pen­sio­ner har satts av arbets­mark­na­dens parter.

    Det som nu hänt är att det, inom ganska
    många bran­scher, har bli­vit van­ligt att före­ta­gen inte är med­lem­mar i någon
    arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion, inte har något hängav­tal och inte hel­ler något
    kol­lek­tivav­tal. Det inne­bär att vi har ett starkt väx­ande antal män­ni­skor i
    lan­det, som kom­mer att gå i pen­sion utan annat än folk­pen­sion om de inte själva
    för­stått att de måste pen­sions­spara ifrån unga år. Tyvärr har jag märkt att
    väl­digt många inte har för­stått detta. De tror att man har ITP eller annan avtal­spen­sion
    om man har ett arbete! Att det är så i Sve­rige beror på vår långa tra­di­tion av
    S-styre och stort fack­ligt infly­tande. I andra län­der har man haft andra system
    vil­ket gjort att män­ni­skor vet att man själv måste spara till sin pen­sion. Mitt
    för­slag är där­för följande:

    För­u­tom ovanstå­ende är det också så, att ur
    ett mark­nads­e­ko­no­miskt per­spek­tiv så hål­ler vi på att skapa en situ­a­tion där
    unga, nystar­tade före­tag får extremt stora kon­kur­rens­för­de­lar jäm­fört sina
    eta­ble­rade kon­kur­ren­ter. Det är ju ganska själv­klart att ett före­tag som
    slip­per betala de avgif­ter, typ ITP eller LO-knutna mot­sva­rig­he­ter, får ett
    väl­digt stort för­språng om man jäm­för med dem som fort­fa­rande gör det!

    Till ytter­mera visso är det så att stora
    delar av vår yngre arbets­kraft, idag är oan­ställ­nings­bar i före­tag med
    kol­lek­tivav­tal eller mot­sva­rande! Skä­let är att om man varit anställd i ett
    före­tag utan kol­lek­tivav­tal och där­med utan skyl­dig­het att betala ITP eller
    mot­sva­rande, under några år, så blir nästa arbets­gi­vare tvungen att betala
    ifatt de sak­nade inbe­tal­ning­arna till Alecta eller den pen­sions­för­val­tare som
    man valt! Det inne­bär att kost­na­den för den nya arbets­gi­va­ren kan bli flera
    hundra tusen­tals kro­nor högre för att anställa en per­son som tidi­gare inte
    arbe­tat inom ett före­tag med kollektivavtal!

    Folk­par­tiet
    bör kräva att ett av föl­jande för­slag blir lag i Sverige!

    a.      
    Alter­na­tiv 1                               
    Mini­mi­lö­ner i två nivåer (nivå 1 sätts av arbets­mark­na­dens parter).

    b.     
    Alter­na­tiv 2                               
    Lag om ITP/Avtalspension enl. kollektivavtal.

    Med punk­ten a) menar jag att
    arbets­mark­na­dens par­ter fort­fa­rande skall ansvara för löne­sätt­ningen i lan­det.
    De skall också ansvara för att för­handla fram mini­mi­lö­ner. Det nya är att dessa
    mini­mi­lö­ner sedan upp­tas som lag! Mitt för­slag inne­bär också att den av
    par­terna fram­för­hand­lade mini­mi­lö­nen skall gälla för före­tag som är med­lem­mar i
    en arbets­gi­var­för­e­ning och har kol­lek­tivav­tal. Där­e­mot så skall före­tag som
    väl­jer att inte vara med i någon sådan för­e­ning eller ha kol­lek­tivav­tal tvingas
    att betala mini­mi­lö­ner som är så myc­ket högre (efter skatt) att det täc­ker
    kost­na­den för den enskil­des pen­sions­för­säk­ring, som ju de måste betala in
    själva! Detta torde vara ett ganska enkelt mate­ma­tiskt pro­blem och bör inte
    stöta på hin­der i lagrå­det! Syste­met finns dess­utom, till stora delar, i
    Finland!

    Punk­ten b) är ett alter­na­tiv till punk­ten
    a, men efter dis­kus­sio­ner med bland andra ledande per­so­ner i Uni­o­nen så tror
    jag att det för­sla­get skulle väcka större motstånd!

    Tillägg
    via mail 2012-01-30

    Det är ju
    dels så att det natur­ligt­vis är en osund kon­kur­rens att vissa före­tag kan
    slippa betala in pen­sio­ner för sin per­so­nal medan andra, som har kol­lek­tivav­tal
    måste göra detta! Skill­na­den i total löne­kost­nad blir fak­tiskt ganska stor.

    Men vad
    värre är, är att en per­son som tar anställ­ning i ett sådant före­tag och som
    inte är kun­nig i frå­gan, efter bara ca 3 år, blir i det när­maste
    oan­ställ­nings­bar i ett före­tag som har kol­lek­tivav­tal! Detta beror på att
    avgif­ten till respek­tive pen­sions­kassa för den per­so­nen blir oer­hört myc­ket
    högre, eftersom de år som per­so­nen varit anställd utan rätt till pen­sion, skall
    täc­kas av den nya arbets­gi­va­ren. Detta kan göra att pen­sions­av­gif­ten för den
    första arbets­da­gen kan bli hundra tusen­tals kronor!

    Jag är
    osä­ker på om någon poli­ti­ker vet detta! Men jag har själv kol­lat med Alecta och
    detta är ett faktum.

    2.      
    Folk­par­tiet
    bör kräva för­änd­ringar i vår integrationspolitik.

    Min upp­fatt­ning är att många invå­nare i
    Sve­rige inte kan skilja på migra­tion och integ­ra­tion. Och jag anser att det är
    vik­tigt att vi för­änd­rar Integ­ra­tions­po­li­ti­ken på ett sådant sätt att vi kan
    för­ändra fler­ta­let invå­na­res inställ­ning till invand­rare. Detta tror jag också
    skulle minska SD:s fram­gångar väsentligt.

    Migrationspolitik/Integrationspolitik

    Mina för­slag inom detta område föl­jer
    nedan:

    a.      
    Lagstadga om flyk­ting­mot­tag­ning för alla
    kom­mu­ner (i % av befolkningsmängd)

    b.     
    Lagstadga om max­i­mal han­te­rings­tid för
    migra­tions­ver­ket vad gäl­ler barn under 15 år och per­so­ner över 75 år! Ären­den
    som inte avgjorts inom max­i­malt ett år för dessa grup­per bör inne­bära att de
    auto­ma­tiskt får stanna i landet!

    c.      
    Stat­ligt beslut om boende-ort fram till
    per­ma­nent uppehållstillstånd.

    d.     
    För­bud mot språk­liga, etniska, kul­tu­rella
    klus­ter!
                                                                 
    i.     
    Und­vik ”ghet­to­fi­e­ring”!
                                                              
    ii.     
    Under­lätta assi­mi­le­ring!
                                                               
    iii.     
    Under­lätta språkinlärning!

    e.     
    Per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd skall kräva
    bas­kun­ska­per i Svenska. (Undan­tag för äldre).

    Punk­ten a) ovan är en för­ut­sätt­ning för punk­terna c) och d).

    Mina skäl för punk­ten c) är att flyk­tingar som kom­mer till Sve­rige skall
    få till­fäl­liga uppe­hålls­till­stånd som gäl­ler under den tid det är far­ligt att
    flytta till­baka till hem­byg­den. Under den tiden skall Sta­ten bestämma i vil­ken
    kom­mun de skall bo, och Kom­mu­nen i sin tur bestämma i vil­ken stads­del de skall
    bo.

    Mina skäl för punk­terna d i) – d iii) är att som det är idag så flyt­tar
    dessa män­ni­skor till de stä­der och stads­de­lar där det finns andra per­so­ner med
    samma språk, etni­ci­tet eller kultur/religion.  Det är natur­ligt­vis ingen­ting kons­tigt med
    det! Det skulle jag själv gjort om jag blev tvungen att fly ifrån Sve­rige av
    något skäl. Men genom att vi tillå­ter detta så ska­par vi ”ghet­ton” med
    män­ni­skor av samma eller likar­tad bak­grund. Detta i sin tur inne­bär att de får det
    svå­rare att lära sig Svenska (de behö­ver ju inte använda den annat än i sin
    utbild­ning) och de får svå­rare att för­stå och tillägna sig den kul­tur som
    Sve­rige har. Detta i sin tur för­svå­rar för dem att hitta arbete och att komma
    ifrån bidragsförsörjning.

    Själv­klart skall de per­so­ner som så små­ningom, erhål­ler per­ma­nent uppe­hålls­till­stånd
    eller med­bor­gar­skap inte ha dessa begräns­ningar i sin bosätt­ning, eller några
    andra begräns­ningar hel­ler för den delen. De skall ha samma rät­tig­he­ter och
    skyl­dig­he­ter som alla svens­kar. Men för att nå dit och för att få vår
    ursprungs­be­folk­ning att accep­tera våra ”nysvens­kar” så måste vi se till att det
    inte ska­pas klus­ter med män­ni­skor ifrån enskilda län­der eller kul­tu­rer. Ett
    exem­pel är Norrby i Borås där Soma­li­erna har ska­pat ett sådant klus­ter. Men det
    finns sådana i alla invandrar­täta städer.

    3.       Folk­par­tiet bör kräva mot­pre­sta­tion för
    bidrag! (Utbild­ning eller arbetsträning)

    Detta är något som redan görs i t.ex.
    Lands­krona. Men det är ett bra sätt för sam­häl­let att få någon­ting till­baka för
    under­hålls­stöd (soci­al­bi­drag) eller andra bidrag. Natur­ligt­vis måste det fin­nas
    undan­tag i ett sådant för­slag. Men prin­ci­pen bör vara att per­so­ner som av ett
    eller annat skäl har ham­nat i en situ­a­tion där de måste för­sör­jas av sam­häl­let
    också måste ge något till­baks. Det får natur­ligt­vis bli efter indi­vi­dens
    möj­lig­he­ter, men det finns ett otal syss­lor som kom­mu­ner och lands­ting idag
    inte har råd med, men där dessa män­ni­skor skulle kunna hjälpa till. Jag tän­ker
    på sam­tals­part­ners till ensamma män­ni­skor i äldre­vår­den, pro­me­na­der eller annan
    hjälp. Jag tän­ker på att hjälpa gamla män­ni­skor att handla eller att hjälpa
    till att ta hand om deras even­tu­ella hus­djur. Jag tän­ker på att hålla rent och
    snyggt i våra par­ker, att kon­trol­lera belys­ning på gator och torg eller att
    sköta kon­trol­len av ned­skräp­ning och van­da­li­se­ring! Lis­tan kan göras lång!

    4.       Riv upp och gör om LOU.
     
    Lagen om LOU är fel­ak­tigt kon­stru­e­rad! Den inför­des för att undan­röja
    kor­rup­tion men har till stora delar istäl­let hjälpt till med poli­tisk
    kor­rup­tion. Ett exem­pel är Röda Kor­sets (RKC) för­lust i upp­hand­lingen av
    trau­ma­be­ar­bet­ning i Stock­holms lands­ting. I Bengt Wes­ter­bergs debattar­ti­kel i
    Afton­bla­det (på deras öppna kom­men­tarssida) så fram­går det att
    Soci­al­de­mo­kra­terna rös­tade emot att RKC inte fick uppdraget.

    Ett annat exem­pel är upp­hand­lingen om reklamp­lat­ser på buss­håll­plat­serna
    inom SL för några år sedan. Då satt Soci­al­de­mo­kra­terna vid mak­ten och
    upp­hand­lingen vanns av J.C. Decaux!
    Jag var själv invol­ve­rad i den upp­hand­lingen och kunde inte för­stå de skäl till
    byte ifrån Clear Chan­nel som redo­vi­sa­des. Men jag visste då inte att det var
    poli­ti­kerna som fat­tade beslu­tet utan levde i tron att det var tjäns­te­män som
    både utfor­made och bedömde upp­hand­ling och inkomna anbud. Om man då vet att
    J.C. Decaux (Sve­rige) är
    gamla Are-bolagen så blir beslu­tet lät­tare att förstå!

    För att lagen skall fun­gera så måste den göras om och göras rätt! Det är
    också en grund­för­ut­sätt­ning för att vi skall slippa fall av typen Carema. Mina
    för­slag till lagänd­ring är att lagen skall utfor­mas enligt följande:

    a.      
    Poli­ti­ker (kom­mun, lands­ting eller riks­dag)
    beslu­tar vad som skall upphandlas!

    b.     
    Tjäns­te­män (med expert­kun­ska­per och sär­skild
    utbild­ning) utfor­mar upp­hand­lings­an­bu­den, beslu­tar om vilka kri­te­rier som skall
    mötas och bedö­mer inkomna anbud och avgör vin­nare! Upp­hand­lingar där enbart
    pris är det avgö­rande kri­te­riet bör vara för­bjudna och kva­li­tets­kra­ven skall
    vara specificerade.

    c.      
    Lag­krav på att kon­troll av utfö­ran­det skall ske
    kon­ti­nu­er­ligt och utan för­var­ning under hela den tid som det antagna anbu­det är
    i funktion!

    5.       För­bud mot anslags-äskning i offent­liga
    insti­tu­tio­ner som är konkurrensutsatta!

    Hela idén med att pri­va­ti­sera delar av den
    offent­liga vår­den, sko­lan och andra offent­liga mono­pol­om­rå­den var att genom att
    tillåta kon­kur­rens så skulle tjänsten/produkten bli bättre och den offent­liga
    sek­torn skulle tvingas till att effektivisera!

    Eftersom all offent­lig verk­sam­het (som ej
    sker i bolags­form) fort­fa­rande finan­sie­ras genom anslags-äskning så är det
    omöj­ligt för den offent­liga sek­torn att genom­föra effek­ti­vi­se­ringar på
    mot­sva­rande sätt som pri­vata aktö­rer kan. Ett av de tyd­li­gaste bevi­sen på detta
    är att när offent­lig verk­sam­het tvingas till bespa­ringar så sker det näs­tan
    ute­slu­tande på ”pro­du­ce­rande per­so­nal” d.v.s. inom vår­den på vård­bi­trä­den,
    under­skö­ters­kor, skö­ters­kor och läkare. Men bespa­ringar på admi­nist­ra­tiv
    per­so­nal sker myc­ket säl­lan och i de fall det sker så sker det i myc­ket mindre
    omfatt­ning än på den pro­du­ce­rande per­so­na­len. Skä­len är att man annars kan råka
    ut för sänkta anslag näst­kom­mande år. Dess­utom används ofta offent­lig
    admi­nist­ra­tion som arbets­gi­vare för poli­ti­ker som av en eller annan anled­ning
    inte valts om!

    a.      
    Om de pri­vata alter­na­ti­ven finns för att
    effek­ti­vi­sera de offent­liga måste de ha samma förutsättningar!

    b.     
    Om de offent­liga verk­sam­he­terna skall kunna
    ratio­na­li­sera så måste de få en möj­lig­het att använda de bespa­ringar som görs i
    kom­mande års verksamhet.

    c.      
    Detta kan göras på samma sätt som i de pri­vata
    alter­na­ti­ven. Del av bespa­ringen beta­las till­baka till kommunen/landstinget
    o.s.v. och del av bespa­ringen används för nyin­ve­ste­ringar i per­so­nal eller
    utrust­ning för kom­mande år.

    d.     
    Lag­krav på att bespa­ringar i lands­ting och
    kom­mu­ner all­tid måste drabba administrativa/byråkratiska kost­na­der med mer än
    50 % av den totala besparingen.

    6.       Folk­par­tiet bör kräva att den slutna
    psy­ki­a­tri­vår­den att kunna erbjuda avdel­ningar utan man­liga patienter!

    Idag erbjuds inte några/eller väl­digt få
    pati­en­ter plats på psy­ki­a­triska avdel­ningar med enbart pati­en­ter av samma kön.
    Detta kan tyc­kas vara en liten fråga, men det är en fråga som är väl­digt
    all­var­lig för kvin­nor som levt under för­tryck, bli­vit utsatta för våld i hem­met
    eller kom­mer ifrån län­der där män har den lag­liga rät­ten att miss­handla
    kvin­nor. Dessa kvin­nor kla­rar inte av att leva till­sam­mans med okända män.
    Där­för för­vär­ras många gånger deras situation.

    Det borde vara en själv­klar­het inom
    psy­ki­a­trin att fram­för allt kvin­nor med sådan bak­grund erbjuds möj­lig­he­ten till
    behand­ling på en avdel­ning med enbart kvinn­liga pati­en­ter och vårdare!

    Jag hop­pas att dessa tan­kar skall vara värda
    att fun­dera ige­nom. Och att de skall kunna vara till­räck­ligt intres­santa för
    all­män­he­ten för att Folk­par­tiet skall kunna bli ett parti av den stor­lek det
    förtjänar!