Liberal vision

- Det gäl­ler att slå vakt om val­fri­he­ten. Vi kan tycka att vi har kom­mit ganska långt, men så ser det inte ut över allt. Inte i hela lan­det och inte ens i hela Stock­holm har alla val­fri­het, i praktiken.

Det menar Anna Star­brink, lands­tings­råd i Stock­holms läns landsting.

- Det måste också fin­nas kom­ple­ment och alter­na­tiv när det medi­cinska vår­den är avslu­tad. Och som ser till att kva­li­te­ten i omhän­der­ta­gan­det hålls på en hög nivå. Det ska följa veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het, så är det inte all­tid idag, säger Anna Starbrink.

- I soci­al­för­säk­rings­sy­ste­men är det vik­tigt att sänka trösk­larna. Det finns många idag som står utan­för, allt­för många. Där­för måste vi se till att fler omfat­tas. Sam­ti­digt måste vi tänka på att ibland behövs ett golv. Sän­ker vi trösk­larna, måste vi kunna garan­tera att det finns en trygg­het i den ersätt­ning man får, säger Johan Pehr­son, Folk­par­ti­ets leda­mot i Socialförsäkringsutredningen.

- Vi måste vara ärliga med att en del av de för­slag vi dis­ku­te­rar kom­mer att kosta pengar. Det är rela­tivt bil­ligt att höja taken i för­säk­ring­arna, eftersom de som har högst inkoms­ter är sjuka mer säl­lan. Men vi som talar om vik­ten av högre utbild­ning måste också till exem­pel se stu­den­ter­nas vill­kor. Det kom­mer att kosta betyd­ligt mer pengar, men å andra sidan kom­mer det att vara avgö­rande för att äldre per­so­ner och per­so­ner med barn ska våga stu­dera i fram­ti­den, säger Johan Pehrson.

Mats Pers­son, regi­onråd i Skåne, tar i ordentligt.

- Vi kan tala om “de väl­stånds­bildande kraf­terna” och vik­ten av ett gott före­tagskli­mat. Vad det ytterst hand­lar om, är att det måste vara möj­ligt att tjäna pengar när man star­tar före­tag. Det är bara då som män­ni­skor som star­tar före­tag kan våga ris­kera att växa och skapa nya jobb.

- Vi måste ha en dis­kus­sion om vill­ko­ren. Ung­doms­lö­ner är ett exem­pel. “Vi ska inte kon­kur­rera med låga löner” blev sva­ret på Folk­par­ti­ets utspel. Men det är ju inte poängen. Vi måste skapa för­usätt­ningar för ung­do­mar att vara med och kon­kur­rera om job­ben. För att inte behöva stå utanför.

- Vi ska lägga för­slag som vi vågar stå för, som inte ängs­ligt tar hän­syn till vad andra tyc­ker eller hur andra kom­mer att rea­gera. Bara så kan vi vara fram­gångs­rika i debat­ten och ute på gator och torg, säger Mats Persson

- Det har all­tid fun­nits en rör­lig­het i världs­e­ko­no­min, men det nya är stor­le­ken. Den glo­bala han­deln har en lång histo­ria. Men idag är det så myc­ket större. Han­del med varor kan mot­svara uppåt 70–80 pro­cent av ett lands BNP, säger Carl B Hamil­ton om glo­ba­li­se­ring­ens villkor.

- Samma sak gäl­ler andra rör­lig­he­ter. Män­ni­skor rör sig över grän­ser i en väx­ande omfatt­ning. Det gäl­ler såväl män­ni­skor med hög utbild­ning som söker nya arbets­mark­na­der som män­ni­skor med lägre utbild­ning som söker nya möj­lig­he­ter eller flyr från krig och för­tryck. Vi har ald­rig sett den här omfatt­ningen tidi­gare, och det ger nya vill­kor, säger carl B Hamilton.

Mil­jön och kli­mat­för­änd­ring­arna är en annan utma­ning. Karin Karls­bro, ord­fö­rande i Gröna Libe­ra­ler, hål­ler fram skä­len att agera tidigt:

- Ju tidi­gare vi age­rar, desto mindre är i regel kost­na­derna. Omställ­ningar kom­mer att krä­vas, på glo­bal såväl som lokal nivå.

- Vi kan ta Öster­sjön som exem­pel. Hur myc­ket skulle det kosta oss att inte längre kunna ha ett levande fiske? Hur myc­ket skulle det kosta att inte kunna utnyttja Öster­sjön för turism, rekre­a­tion och så vidare. Vi måste också se kost­na­den i att inte handla.

- Glo­ba­li­se­ringen kan vi inte stoppa. Och vi ska inte för­söka. Den är vik­tig också för att kunna komma till rätta med pro­ble­men. Men vi måste vara med­vetna om utma­ning­arna som finns.

Jan Björ­klund inle­der pro­gram­rå­det genom att reflek­tera över en rad libe­rala poli­tiska fram­gångar de senaste åren:

- I går, 10 maj, fat­tade rege­ringen beslut om en pro­po­si­tion om par­bo­en­de­ga­ranti. Det är en fråga som Folk­par­tiet, genom Bar­bro Wes­ter­holm, lyft i många kampanjer.

- För ett år sedan, på Folk­par­ti­ets riksmöte i Göte­borg krävde vi strik­tare reg­ler för vapen­ex­port. All­de­les inom kort kom­mer rege­ringen att till­sätta en utredning.

- Tidigt i år krävde vi ung­doms­lö­ner, där Lennart Gabri­els­son i Sol­len­tuna lade det första för­sla­get. Då var näs­tan alla par­tier, och flera fack­för­bund, emot. Men nu har flera tunga fack­för­bund som t.ex. Kom­mu­nal anta­git avtal där ung­do­mar kan få 75 pro­cent av lönen medan de lär sig sitt yrke.

- Det är under bor­ger­liga rege­ringar som hbt-rättigheter har gjort fram­steg. Trots att vi ankla­gats för att ha kid­nap­pats av Krist­de­mo­kra­terna. 1991–94 var det part­ner­skap. Nu har vi genom­fört äktenskap.

- Under lång tid efter folk­om­röst­ningen rådde för­bud mot utbygg­nad av kärn­kraf­ten. När kli­mat­dis­kus­sio­nen kom upp, var Folk­par­tiet först med att vilja avskaffa för­bu­det. Ener­gi­upp­gö­rel­sen som kunde ingås härom året, var ett stort fram­steg för kli­mat och miljö.

Myc­ket av det som Folk­par­tiet krä­ver och dri­ver, blir förr eller senare svensk verk­lig­het. Folk­par­tiet har oav­sett infly­tan­det i opi­ni­o­nen för till­fäl­let, all­tid förr eller senare kun­nat över­tyga andra om det kloka i våra för­slag och argu­ment. Då har de bli­vit verk­lig­het. Jan fram­höll där­för par­tirå­dets ansvar för att for­mu­lera idéer för framtiden.

Anfö­ran­det fort­satte med att kon­sta­tera att Folk­par­tis­ter på många olika håll i lan­det sit­ter i majo­ri­tet – i kom­mu­ner, lands­ting såväl som i rege­ringen – för att för­ändra sam­häl­let. Alla de exem­pel som gavs, är frå­gor som egent­li­gen lig­ger utan­för våra minister­om­rå­den. Ändå är det vi som gjort skill­nad. Jan menar att detta är på grund av att vår främsta loja­li­tet är till själva kär­nan i vår verk­sam­het — vår soci­al­li­be­rala ideologi.

Folk­par­tiet ska fort­sätta att ge resul­tat och göra skill­nad. Pro­gram­ar­be­tet pågår och måste våga tänka nytt, for­mu­lera de idéer som ska göra Folk­par­tiet till det mest spän­nande par­tiet i valet 2014. Och där­med gavs ett rung­ande avstamp inför semi­na­ri­erna under efter­mid­da­gen och för­mid­da­gen på lördag.

Folk­par­ti­ets pro­gram­kom­mitté dis­ku­te­rade på sitt senaste sam­man­träde möj­lig­he­ten att krympa anta­let riks­dags­le­da­mö­ter från 349 till 249, för att fri­göra resur­ser som kan använ­das till att stärka riks­da­gens utred­nings­re­sur­ser. Målet skulle i så fall vara färre men star­kare riksdagsledamöter.

Svenska Dag­bla­dets poli­tik­blogg Poli­tik Direkt har en arti­kel om saken. Läs mer här.

I bloggo­sfä­ren också Chris­ter Nylan­der och Jesper Svens­son.